What do I want? Your mind! Your soul! Your body! I am the instinct that fuels the father! I am the blood!

Bhaal, Baldurs gate 2



söndag 2 oktober 2011

Amon Saga

Amon Saga är en gammal animefilm från 1986 som jag fann på bibliotekets dvd-hylla för ett litet tag sen. Jag är inte säker på vilken status den har i animevärlden, på IMDB har den blott 5.8 i betyg och på Animeplanet har det samlade gardet av nördar endast gett den två stjärnor av fem i betyg. Dock är karaktärsdesignen gjord av Yoshitaka Amano (som även skrivit den tillsammans med ett par till), känd för att ha designat Vampire Hunter D och inte minst konceptbilderna till Final Fantasyspelen, så det bidrar givetvis till att filmen inte reduceras till parantes i filmhistorien.

Det är ju inget mästerverk vi har att göra med här. Storyn är ganska basic med en mystisk man som vill hämnas sin mor som mördades av soldater som lydde under den onda kejsaren Valhiss som residerar i sitt slott som är byggt ovanpå en jättesköldpadda. Han lyckas ta värvning i Valhiss armé och planerar att därifrån mörda kejsaren. Där stöter han också på den vackra prinsessan Lichia som där hålls fången för att hennes far har en karta som leder till stora rikedomar. Så vår hjälte (som förresten heter Amon) tvingas att utöver kejsärdräpning även ägna sig åt prinsessräddning.

Storyn är som sagt rätt basic. Karaktärerna får knappt nåt djup alls utan reduceras till de klassiska mallarna: den tystlåtne hjälten, den fagra prinsessan med onaturlig hårfärg, den onde skurken som är ond för att han känner för det etc. Amon har en liten bakgrundshistoria, men det är inget out of t

he ordinary där. Hans kumpaner som han får på vägen lär man inte känna särskilt väl heller, tex finns det en karaktär som dyker upp och räddar vår hjälte vid ett par tillfällen bara för att sedan försvinna, och man får aldrig en tillfredställande förklaring till vem jeppen är. En kärlekshistoria uppstår givetvis mellan Amon och Lichia, men den är lätt att missa om man blinkar.

Dock tycker jag att filmen ändå är sevärd av andra skäl. Rent estetiskt så är fantasyvärdlen dom byggt upp väldigt fascinerande och rolig att titta på. Den är väldigt old school och rå på ett sätt som får en att associera till Robert E Howard och hans Conan-berättelser.  Den har också en härligt kreativ känsla över sig. Valhiss sköldpaddsfort är en mäktig syn och monstren som dyker upp i filmen ser faktiskt rätt så otäcka ut. Stridsscenerna blir ofta blodiga och atmosfären är allmänt mörk. 80-talsanimationen ser givetvis 80-tal ut, men den fungerar ändå väldigt bra. Jag är särskilt förtjust i hur magin porträtteras i filmen. Den känns främmande och surrealistisk och en av höjdpunkterna i filmen är en scen där trollkarlar strider mot varandra, en scen som känns både kreativ och engagerande. Ett slutligt plus är ju givetvis Amanos karaktärsdesign, som givetvis är väldigt snygg.

Kort sagt så är Amon saga en rätt skön fantasyfilm som bjuder på både monster och magi och som funkar utmärkt på en popcornknaprarkväll. Förvänta er inget mästerverk bara.

tisdag 19 april 2011

Skräck, skräck, skräck!

Jag är spänd, för det är en hel del spännande skräckfilm som poppar upp i horisonten inom en snar framtid.

Den första jag vill nämna är den spanska Silent House (La Casa Muda), som verkar vara en intim och intensiv skräckfilm som utspelar sig i en avlägsen stuga där en kvinna och hennes far blir varse att de inte är ensamma. Vad som är speciellt med denna film är att den filmades i en enda tagning, med skakig och amatöraktig kamera som följd. Eftersom jag älskar spanska filmer som [REC] och Barnhemmet är förväntningarna höga, och förhoppningsvis dröjer en dvd-release inte länge (vågar knappast hoppas på svensk biopremiär).



Nästa film är Woman in black, en film baserad på Susan Hills spökroman och som även har gjorts som framgångsrik pjäs (som jag starkt rekommenderar att ni ser om ni får chansen). Storyn kretsar kring en ung advokat som får i uppgift att att resa till en avlägsen by för att gå igenom en nyss avliden änkas papper. Väl på plats blir dock rutinuppdraget en mardröm då platsen visar sig vara hemsökt av ett hämndlystet väsen. Huvudrollen spelas av en uppvuxen Daniel Radcliffe, vilket ska bli intressant att se (blir han av med Potter-spöket?). Att en så pass stor skådespelare tillsätts inger iallafall förhoppningen om en vid release världen över när den kommer 2012.



Om ni förresten råkar snubbla över filmversionen från 1989 så bör ni definitivt kolla in den också, en riktigt stämningsfull film trots en rätt amatörmässig produktion.

Den sista filmen jag vill nämna är nog den jag är mest spänd inför, dels för att den ser fantastisk ut, och dels för att den är svensk! Marianne heter den, och den verkar vara en väldigt mörk, ångestfylld och mystisk film. Den beskriver sig som en småstadsskräckdrama med kopplingar till svensk folktro, vilket sannerligen låter intressant. Trailern lovar iallafall gott. Sverige börjar komma igång med att göra skräckfilm, vilket jag hoppas kommer att fortsätta och blomma upp i en tradition som rivaliserar med alla buskiskomedier och oändliga Beck- och Wallanderuppföljare.

fredag 1 april 2011

Vid Crom!

Nu har en ny trailer från den nya Conan-filmen ploppat upp! Detta är en film jag verkligen ser fram emot. Conan är en klassisk sword & sorceryhjälte och en fantasyikon av stora mått, och jag är spänd på att få se modern tolkning på vita duken. Trailern visar inte mycket, men det är klart vad den utlovar: hård och skoningslös fantasy med mörk magi och ett ilsket, svärdsvingande muskeldunder. Om vi får precis det så kommer jag att bocka och buga. Vissa orosmoln finns dock. Jag har inte sett någon av Marcus Nispels andra filmer, men vad jag förstått så har dom inte haft så gott rykte. Och Jason Momoa som Conan? Jag dömer inte ut honom, men det är inget namn som instinktivt får mig att tänka "oh yeah, han är ju perfa!". Dom har en del att bevisa för mig båda två, men jag är beredd att låta dom göra det.

Jämförelserna med klassikerna/kultfilmerna/kalkonerna (it's up to you) Conan the Barbarian (1982) och Conan the Destroyer (1984) står givetvis som spön i backen på forum och kommentatorfält. Föga förvånande finns det en hel del som fnyser åt denna "remake" och menar att ingen kan ersätta Arnold Schwarzenegger i rollen som hårdhudad barbar. Många är hårda mot Momoa, bland annat menar folk att han är för spinkig för att kunna spela rollen. Spinkig? Jämfört med Arnold kanske, men Momoa ser väldigt välbyggd ut i mina ögon. I originalnovellerna så är Conan visserligen stark som en oxe, men han är också väldigt snabb och smidig, och då vet jag inte om kroppsbyggarlooken är idealet. Jag tror faktiskt att en "spinkigare" Conan kan vara rätt håll att röra sig mot. Jag älskar Arnolds Conanfilmer, Den första är fantastiskt stämningsfull och den andra är jätterolig, men dom är barn av sin tid och jag ser som sagt fram emot en modernare tolkning. Men vi får se hur det går, Crom är som alla vet en grym gud.

lördag 29 januari 2011

En ryss i fickan

Äntligen! Som fattig student så spenderar jag väldigt sällan pengar på inbundna böcker. När en ny bok kommer ut brukar jag således vänta på pocketutgåvan, och det kan ta sin lilla tid. Nu har sedermera Nekromantikerns ensamhet del 1, en bok jag länge väntat på, äntligen kommit ut i ekonomiskt pocketformat.

Nick Perumov som står bakom serien har skördat många fans och lär vara Europas populäraste fantasyförfattare just nu (dags för J.K Rowling att börja hosta upp något nytt?). Hans råa, komprimerade men ändå episka fantasybygge är fascinerande läsning. Jag älskar hur han snabbt bygger upp den mörka stämningen i sina böcker, hur fräsch och fantasifull den är trots att den bygger mycket på redan existerande fantasykonventioner, och hur spännande storyn faktiskt är att följa. Sedan tycker jag också att det är fantastiskt hur vansinnigt snygga de svenska utgåvorna är. Kolla bara här eller här. Omslagen är signerade Peter Bergting, som även gjort omslag till Harry Potter och arbetat med tecknade serier som Portent och Jens Lapidus grafiska roman Gängkrig 145. Kolla in hans galleri för att se vad han går för.

Nu är det bara att hoppas att del 2 av Nekromantikerns hemlighet också släpps som pocket inom kort.









fredag 21 januari 2011

Lite om allt

På universitet är det återigen full ruljans, samtidigt som karateträningen också har börjat ta mycket tid och fysisk energi (och det är roligt, jag skulle träna mycket mer om jag kunde). Detta har lett till att bokläsningen går sådär. Är just nu mellan två annorlunda böcker. Den första är telgelstenen Lord of Chaos av Robert Jordan, vilket är den sjätte boken i Wheel of time. Den är kring tusen sidor lång, och med tanke på hur segdragen den femte boken började vara så kan jag inte låta bli att känna en gnutta bävan. Redan i prologen så svävar Jordan både hit och dit mellan bokens olika karaktärer och först efter över 70 sidor börjar första kapitlet. Om denna bok som sin föregångare ska fokusera på kärleksgnabb och "roliga" missförstånd mellan könen så blir det en lång resa. Men jag ska ge den en ärlig chans, det förtjänar alla böcker.

Den andra boken är When we where orphans av den britt-japanske författaren Kazuo Ishiguro, som har fascinerat mig sedan jag läste mästerverket The remains of the day för ett par år sedan. Denna bok intresserar mig mer med sin berättarteknik som bygger på tillbakablickar och sin beskrivning av hur huvudpersonen upplever sin tillvaro och sina minnen, vilket är lite av Ishiguros kännetecken. Boken utspelar sig i 1930-talets England och handlar om Christopher Banks, en detektiv vars tankar kretsar kring sina föräldrar som försvann i Shanghai då han var liten. Några kapitel in i boken så gillar jag den verkligen.

Annars då? Ja, för inte så himla länge sedan så läste jag ut A game of thrones, den första boken i George RR. Martins mastodontserie A song of ice and fire. Jag visste att det var en väldigt vuxen bok, men jag var inte alls beredd på hur rå den faktiskt kunde vara stundtals. Bra var den iallafall, och det ska bli kul att se den kommande tv-serien som ska visas i svensk tv inom en förhoppningsvis snar framtid. Kul är också att det också ska komma en ny tv-serie om Sherlock Holmes som ska visas i svt den 30:e januari. Det känns skönt att nya tv-serier är på väg då Svärdet och spiran lämnade ett tomrum efter sig samt att både Legend of the seeker och Stargate universe snart ska läggas ned.

Nu handlade det här inlägget lite om allt möjligt, men jag kände att det var tid att skriva av mig lite. Ha en skön helg alla och se upp för den hemska människan Jante Lagén.


tisdag 4 januari 2011

The secret of Nimh

Jag vet inte vad som är det mest korrekta sättet att beskriva The secret of Nimh, om man ska kalla det fantasy eller sci-fi eller nåt annat, men hur som haver så är det en bra film som jag kan rekommendera.



The Secret of Nimh är en animerad film av Don Bluth, kanske mest känd i Sverige för Landet för längesedan och möjligtvis Änglahund (även mindre framgångsrika Titan AE kanske känns bekant). The secret of Nimh dök iaf upp 1982. Det är en historia om hur djurförsök oavsiktligt skapar ett släkte av intelligenta råttor som formar ett eget samhälle med teknologi och lite av vad som påminner om magi. Mitt i allt detta finns fru Brisby, en mus som bor med sina fyra barn i ett cementblock. En av hennes söner, Timmy, är svårt sjuk och kan inrte lämna sängen. Hennes hem hotas att när som helst förstöras av bondens lantbruk. Hon måste flytta sin familj, men Timmy är för svag, och hennes enda hopp ligger i råttornas hjälp, och där finns både vänner och fiender.
Denna film är många saker. Den är snygg. Den har en mörk och suggestiv stil som är otroligt trollbindande och vacker att titta på. Den är originell. Det är fantasykänsla utan att det egentligen är fantasy, och idén med att människan ovetandes skapar en högstående art känns fräsch, men kanske ska man tacka författaren till boken, Robert C. Obrien, för det. Storyn är intressant och välbeskriven och man bryr sig om karaktärerna. Sedan är musiken riktigt bra, vilket alltid är ett plus.
Kort sagt gillar jag filmen för att den lyckas skapa en slags mysig sagokänsla utan att det blir för mycket myssaga av det, om nu det låter vettigt. Den får mig också att vilja kolla in Bluths andra verk, särskilt Änglahund som jag såg när jag var liten. Minns att den var jävligt sorglig.

måndag 20 december 2010

Knäck ditt kreativa ägg

Jo, jag lever fortfarande. Har varit ordentligt lat på att uppdatera, men nu hoppas jag kommaigång igen.

Börja kan jag tänka mig att göra med att berätta att Mitrania har dragit igång sin årliga novelltävling. De som skriver skräck, fantasy eller sci-fi har till 1 mars på sig att skicka in sin novell, och man får då chansen att bidra till Mitranias nästa novellantologi. Så sätt igång, knäck ditt kreativa ägg!
www.mitrania.se/